Jox
Ibland börjar man tänka. Man bara tänker utan att riktigt tänka på något speciellt. då dyker sorgliga minnen, jobbiga tankar, skit från ens undermedvetna upp och joxar ner en fullständigt. Problemet är det att dessa tankar är väldigt diskreta av sig och man märker inte riktigt vilka de är. man blir bara joxig ganska plötsligt och förstår inte varför.
Problemet är att om man inte vet vad det är som gör en joxig är det omöjligt att se till att inte tänka på det och då sitter de där tankarna kvar och retas med en. Precis utanför randen av medvetenhet. buggs the hell out of you.
du tror att du vet vilka tankar det är.. men när du ser till att besegra dem genom vanlig hederlig logik, så trycks de inte tillbaka för att moloket återvända till djupet av din existens. Nej inte alls. Istället finns de kvar. precis lika levande som innan. om inte mer. för nu tror du att du vet vilka du har att göra med, men du lyckas inte rå på dem på samma sätt som du brukar. Det gör dig osäker och tillåter dem att ta över dig ännu mer än du vanligtvis skulle tillåta dem att göra.
Det går altså att utesluta de vanliga tankarna som ibland översköljer en och gör en lite nere. Nej det här är något annat... de tar kontroll över dig och försvinner inte fören du har slutat försöka bekämpa dem och glömt bort att de finns där och retar dig. då först, tröttnar de och beger sig tillbaka ner för att lura.. tills nästa tillfälle då du börjar bara tänka på allt och inget... (dommedagsmusik)
Jag började tänka idag, mamma har gett mig ett par låtar av Karin Westerberg i Julklapp och en av dem är en typisk låt som får dessa tankar att smyga sig på mig. Tyvär spelade jag den låten samtidigt som Matilda nämner kännslan och då hoppade joxet på mig... kapjoff
Det var dock inte så farligt den här gången... jag var mitt inne i ett ojoxigt samtal med Julle och det fick mig väl att behålla mina senses... eller något. Sånt kan annars bli riktigt, riktigt joxigt. Jag kan sitta och storgråta åt någonting som jag inte själv vet vad det är. min erfarenhet är att det inte är så många som är vana vid det tillståndet själva för det är hitills få som tror mig när jag säger att jag inte vet vad det är när jag gråter.
Ibland kan det vara skönt dock. om det har hänt något som egentligen inte stör en så mycket att man börjar gråta. då kan det vara skönt att veta hur man får de där tankarna att komma fram så att man får gråta men över allt och inget samtidigt eftersom det som har hänt inte är tillräckligt men ändå ligger och gnager... det känns alltid bättre att gråta om man har något som ligger och gnager.
jaja... jag ska lämmna det nu :)
Puss å Knull //Cissi
