Linus På Linjen

Efter noga övervägande har jag kommit fram till att jag inte ska göra en
Ask :( eftersom den skulle bli sorgligt tom...
Jag har inte bloggat sen sist (bapa! 3 poäng till cissi... +1p till eftersom hon visste att sångfikusen i kyrkan Hette Kantor.. eller tvärtom) för jag har haft en jävla massa för mig (not really) egentligen tror jag inte på att jag... vänta... stopp,  jag börjar om

Hej. Mitt namn är Jenny Cecilia Wallin. Jag är född den 18 December år 1992 och bor med min mor, min far och min plåga till bror i en 4:a i Södra stockholm. Jag skrev om min svenska-personporträtt om Farmor idag eftersom jag hade gjort en massa skitfel förresten...
*Tejpar fingrarna*
Jo jag ska komma till saken här. Really så finns det ingen sak att komma till saken som jag sa till Matilda häromdagen när vi satt i bilen, fullt påklädda och oerigerade... jag borde sluta snacka [skriva Jaja] skit.
JA... på tal om matilda! Hon, Matilda, har skrivit ett personporträtt på svenskan om lilla Moi (Känner mig mycket hedrad idd) jag tyckte att det var aldeles optimalt fint skrivet och jag tyckte iaf att hon hade träffat mina trevliga sidor (det här börjar låta mer och mer självgott) bra... underbar som hon är så har hon såklart utelämnat allt skit som finns att skriva om mig ifall man vill... Jaja.. här är den iaf... All cred goes to Matilda:

En regnig dag           

Jag står under en bro och väntar. Regnet står som spön i backen och folk springer fram och tillbaka och försöker skydda sig från att bli blöta. En del har paraplyer. Folket som rör sig runt omkring mig ser allmänt sura och grå ut. Plötsligt kommer Cissi vandrande med en enorm väska på axeln och med skorna i handen som hon svänger lite lätt med. Hon, med sina orangea byxor och sitt gula linne, lyser och sticker ut från mängden. Hon har som ett sken runt sig där hon går. Hon ler, inte ett litet leende utan ett sådant där man kan skymta tänderna. Hon ler med hela ansiktet.

Väskan dimper ner vid mina fötter och hon ger mig en kram som hälsning. Jag som lyckats hålla mig någorlunda torr blir då helt dyngsur. Det droppar om Cissis mörkblonda hår. Vi börjar gå hemåt och under tiden diskuterar vi om huruvida tid finns. Hon har en väldigt annorlunda, men effektiv argumentationsteknik. Hon visar tydligt vart hon vill komma och skojar lite lätt om det.

Vi kommer hem till hennes lägenhet. Den står tom och öde. Hennes föräldrar och lillebror är kvar i stugan ute på Dalarö. I Cissis rum är allt organiserat efter "allting överst"-tekniken, dvs. att alla saker hon använder ligger framme på golvet och på alla hennes möbler. Dock har hon delat in golvet i sektioner där hon har diverse högar med olika saker. Hon böjer sig ner, börjar gräva i en klädhög och ser mycket nöjd ut samtidigt som hon drar ut två blåa benvärmare. Hon råkar riva ner rubix-kuben som låg i hyllan bakom henne och börjar lösa den. Jag hittar en hög med teckningar hon har gjort. Motiven är väldigt varierade. Det finns några få självporträtt tom. Det är en av hennes talanger, att rita.

Senare framåt kvällskvisten beslutar vi oss för att baka kladdkaka. Detta är inte en helt ovanlig företeelse. Som vanligt är det jag som får ställa in kakan i ugnen eftersom Cissi aldrig känner för att övervinna hennes rädsla för ugnar. Till baket tittar vi på Disneys "Tarzan". Cissi sitter bredvid mig på golvet och mumsar på sin kladdkaka. Hon ser mycket koncentrerad ut. Hennes näsa rodnar lätt allteftersom hon blir mer och mer sentimental och känner sympati för händelserna i filmen. Hennes stora, blågröna ögon blir aningen tårögda och ansiktet bleknar en aning.

Jag vaknar klockan 11.43 dagen därpå. Cissi sover fortfarande på golvet intill mig. Hon ser lugn och fridfull ut. Man blir lugn av att vara med henne. Hon är alltid glad och trevlig. När man är ledsen och behöver tröst finns hon alltid där för en. Jag går upp och sätter mig på balkongen. Jag tar med mig boken ut. Jag vet med säkerhet att det dröjer länge innan Cissi vaknar.

Nej nu ska jag förklara mig angående msn-sex .. se ya//Cissi