Linus På Linjen

NU är min gladklump borta.. den höll i nästan två veckor... jag tror det är någon sorts rekord. Det är ju trevligt. jag har upptäckt att gladklumpar och ledsenklumpar finns på exakt samma ställe i bröstet.. det är som att det finns en påse där som rymmer en viss mängd glädje.. när den blir för full blir det ett övertryck som man känner av och när den blir för tom blir det ett undertryck som man känner av... jag gick från proppfull till tillräckligt tom för att trigga tårkanalerna på några timmar igårkväll. det ska inte gå för fort det där... det är som om man kylar ner ett varmt glas för fort.. då spricker det.. man måste ta det lungt. Det gjorde inte jag.. eller det gick för fort, inget jag kunde göra ngt åt.. så nu har jag ont i magen och har drömt en massa störigt piss som inte precis gör någonting bättre.
 Jag behöver distrahera mig, och jag som täkte plugga och städa mitt rum idag... Yay... det kommer inte att funka :\ inte å distrahera mig iaf. kan väl göra det ändå och hoppa över att bli distraherad, men då kommer den här skiten att hålla i sig mycket längre... Men det är väl inte mer än rätt när jag har gått och haft en överfull glädjepåse i nästan två veckor, att det kommer en lite tristare period nu. man kan ju inte va glad jämt... *bergochdalbanemetaforen*

Fan va vidrig jag är.. det här är inte ens något att vara ledsen över och här sitter jag och tycker synd om mig själv. jag förtjänar inte att tyckas synd om :o jag har inga problem, jag är bara patetisk. När någonting händer, om någon säger något lite luddigt, det första jag gör är att analysera skiten ur uttalandet. hittar alla tänkbara sätt att missförstå det uttalandet på. sen finns det två olika scenarion; 1) antingen hittar jag ett sett att se det på som innebär något väldigt bra för min del, ett väldigt osannolikt sätt att se det på men jag väljer att sitta och hoppas på det ändå. fast att jag vet att det är Skit! 2) jag hittar ett sätt att se det på som innebär att alla hatar mig. hittar jag ett sånt sätt att se det på kommer jag känna mig otroligt äcklig och självgod om jag väljer att tro att det inte är så. så därför väljer jag att tro det, och det totaldödar mitt självförtroende. I inget av fallen väljer jag det speciellt smarta alternativet... så jag får skylla mig själv när jag är dum nog att ta mina fantasier på potentiellt allvar. så klart jag blir deppig då..

Jag vill inte vara ledsen :( jag vill inte vara deppig och gnällig. Jag vill vara pigg och glad.. när man är deppig går man bara folk på nerverna. eller ingen går mig på nerverna för att de är deppiga.. om det inte känns som de inte är deppiga egentligen... men även om jag själv ofta blir deppig av att andras "problem" så blir jag inte irriterad för att de förstör mitt humör eller så. Men jag har ändå känslan av att andra blir irriterade på mig när jag är deppig... sen vill jag ju inte ge det intrycket heller, av att jag är deppig, för jag känner mig inte som en typsik deppig människa...
Det känns som jag inte är den som bestämmer när jag är ledsen. . .