Relationsteori
med dedikerad menar jag väl ungefär hur mycket man är villig att göra, hur långt man är villig att gå för den andra. Det går ju gärna hand i hand med hur mycket man tycker om varandra, någorlunda.
Jag upptäckte att den teorin satte mig i lite av en pickle..
I wouldn't want to belong to a club that would have me as a member.. Om det var Woody Allen som sa det eller om han bara har quotat det i en av sina filmer vet jag inte.. men det är inte så noga.
Det gäller iaf angående mig och min teori.
Jag skulle inte vilja vara tillsammans med någon som är så dedikerad i vårt förhållande som jag är xD
Okej, jag är inte alltid väldigt dedikerad.. jag är oftast inte så dedikerad...
men om jag skulle träffa någon som jag tycker jättemassor om och är berädd att göra vad som helst för så skulle jag inte vilja vara tsm med denne om han/hon skulle göra det samma för mig.
Eller snarare så skulle jag aldrig bli så intresserad av någon som tyckte så mycket om mig från början.
Det är på något sätt lite avtändande.. folk som är berädda att göra för mycket för mig. Sluta va så jävla opraktiskt... -.-
Att hitta den där balansen.. Någon som är tillräckligt ointresserad av mig för att det ska vara intressant.. men tillräckligt intresserad för att jag inte ska vara för intresserad.. blir JOXIGT!
Jag får helt enkelt hålla tummarna för att min teori inte stämmer?
Alltså, jag är typ likadan, och egentligen gillar jag det inte XD (fast jag är ganska dedikerad i förhållandet, men det är innan-förhållandet-biten som jag menade)
Jag vill hinna vara först med att gilla personen innan den gillar mig.
Jag vill heller inte tänka efter -om den personen klart och tydligt visat eller har sagt att den gillar en- om man verkligen är kär i den. Då kanske man tänker "ammen jag kanske är kär, aja då kör vi". Gissa är ingen bra sak inom kärlek, rinner ofta ut i sanden.
Och jag kan tycka i ett förhållande "varför gör han inget för mig?" men om han sedan gör asmycket och verkligen visar hur mycket han tycker om mig, blir det bara jobbigt, som att han älskar mig mer än vad jag älskar honom och då vill man ju inte ha kvar förhållandet (oj vad drastiskt XD)! Det blir liksom en obalans...
Men jag förstår verkligen din teori, och jag antar att den är olika i olika fall, men att de flesta vill som du; Att båda är lika dedikerade i sitt förhållande :)
Hoppas du förstår min röriga text XD ^^
Tror inte något förhållande funkar i längden om man inte kan mötas på mitten, så tror på din teori ;)
Det blir bara fel om en gillar mer och är bered att göra mer och den andra tvärtom :O
Tror jag hört den här teorin förut men jag kommer inte riktigt ihåg vad den då kallades ^^'
Men den stämmer nog, man vill liksom ha det man inte kan få t.ex. och om den andra är allt för på liksom så blir det ju obekvämt :/
