Ärlighet.. typ
Men det blev för enkelt så vi bloggar liote först (90% av de här inläggen bli aldrig publicerade så jag kan inte riktigt säga "som vanligt" för det är det bara jag som vet om att det är så... men nu när jag har förklarat så..) "som vanligt"
Imorgon ska jag bowla med min familj och kusiners familj.. I'll live. Jag kan ta med min virkning och ladda på pengar på mobilen.. Varför har jag inte gjort det än! Morr :(
Jag vet inte om jag har tagit upp det förut och isf hur många gånger.. har väl nämnt det fast i ett annat sammanhang kanske. Eller så har jag tagit upp det precis såhär.. också möjligt XD Man får upprepa sig själv *nickar*
Jag funderade på (när jag läste Sigges inlägg) om de där sakerna man gör som folk stör sig sate på men som man inte vet om. Ifall man vill veta om det..
Om det är sånt som man gör utan att tänka på det. Sånt som man inte tänkt tanken på att det kan irritera andra för att det inte alls irriterar en själv. Sånt som man inte bryr sig om och skulle kunna sluta med om man bara kom på tanken.. Sånt vore ju bättre för alla om man fick reda på att man gjorde.
Jag blev fett upprörd på Julle en gång när han sa något han tyckte var jobbigt som jag gjorde. Nu blir jag irriterad på mig själv när jag tänker tillbaka på det xD
Om någon stör sig på någonting hos mig så kan det ju antingen vara tillräckligt för att den inte ska vilja umgås med mig eller inte. Och det är klart att man kan bli ledsen för att ens kompisar inte tycker att man är perfekt... Men så länge de fortfarande vill umgås med en så är det ju inte något att oroa sig för. Man tycker ju inte att de är så jävla perfekta de heller xD
Och om det är något som stör dem såpass mycket att de inte vill umgås med dig då har du ju iaf en chans att ändra på det om du får reda på det.
Men nog känns det som att "problemet" inte finns bara ingen nämner det? Det är synd.
Eftersom jag ändå går runt och är orolig för att alla mina vänner hatar att umgås med mig egentligen.. därför jag aldrig riktigt antar att jag är medräknad när det händer något, fören något tydigt frågar mig (Hur många gånger har jag inte suttit tsm med Jens och Sigge och så har de börjat prata om att dra till Zkills dagen därpå, och jag vet inte om de räknar med mig eller inte. Jag kan inte fråga för då känner de sig tvugna att ta med mig och de kanske de inte vill och då ska de inte behöva det. Jag måste vänta tills de antingen frågar ifall jag är upptagen, eller nämner något om att "vem ska vi höra med som 4:e person") ..Om jag hade kunnat känna mig säker på att de kunnat med att säga "nej" ifall de inte vill ha med mig, det hade varit så skönt. Klart jag hade blivit ledsen.. Men istället så missar jag ju när jag hade kunnat följa med för att jag inte vågar fråga, eller de gånger jag faktiskt vågar så spenderar jag kvällen med att undra om jag egentligen inte borde vara där.
Jag vet hur jobbigt det är att umgås med folk man inte vill umgås med.. Det är klart.. man kommer alltid tvingas umgås med folk man inte gillar, det borde man lära sig hantera. Men inte när det är mycket.. när det är hela tiden.
Och jag vill inte utsätta andra för det.. även om jag själv gärna umgås med dem.
Visst jag har stunder då jag lyckas tänka "fuck off.. om ni inte säger någonting får ni fan skylla er själva" och så kan jag gå utan att oroa mig ett tag, och då är jag glad att det inte är någon som säger nåt.. men på det stora hela är det inte så.
Jag kan tänka mig att det finns dem som kan tänka så hela tiden.. som är övertygade om att de som inte protesterar vill ha detras sällskap, och de mår ju såklart bättre av att inte veta hur jobbiga de egentligen är xD
Därför kan jag inte riktigt leva som jag lär heller.. även om jag vill att folk ska säga vad de ogillar med mig så skulle jag inte göra det mot någon annan som inte bad om det. Och kanske inte ens då.. för ibland tror man nog att man vill veta, men egentligen så är man inte alls beredd på att få "fel" svar.
Just därför så hjälper det inte att jag säger "Snälla, berätta för mig när jag är jobbig. Kör hem mig när ni inte vill vara med mig." för jag skulle ändå inte känna mig säker på att ni skulle göra det, eftersom jag inte skulle det. Men det är iaf lättare att tänka "skyll er själva" om jag har gett er tillåtelse att skicka hem mig.
Så skämtar man ju med varandra också om att vi är dumma i huvet och jobbiga och dryga. Ingen som tar det på allvar. Hoppas jag.. men det ligger ju lite i det, det är bara så lite att man egentligen inte bryr sig. Inget man stör sig på på riktigt. Men det är inte svårt att ta det som en hint om att man inte är välkommen.. men då skulle man ju inte kunna ta ett skämt så det vore ju synd att tolka det så.
Sen så skulle jag ju inte nödvändigtvis ändra på mig för att folk störde sig på saker hos mig. Vissa saker jag gör identifierar jag mig för mycket med, eller tycker helt enkelt är för roligt ^^ Om det var en dealbreaker för att kunna umgåsas med någon jag verkligen bryr mig mycket om är det klart att jag skulle kunna iaf försöka sluta, iaf delvis.
Men folk som är värda att umgås med stör sig inte på de saker man värderar högs hos sig själv. Iaf inte så mycket att det är avgörande för ifall de kan med att vara med en. Också en anledning till att man skulle vilja veta vad folk stör sig på, så att man kan rätta till eventuella felaktiga uppfattningar om dem.
Man kan inte kräva att någon ska ändra sig, men man kan ställa ultimatumet att man inte tänker umgås med dem om de inte gör det. Det tycker jag inte alls är orimligt, det visar ju bara att man inte fungerar tillsammans, och alla fungerar inte tillsammans. Inte konstigare än så.
Så yeah.. Säg till mig när det jag gör blir jobbigt (säg till så att jag inte kan missta det för ett skämt) säg till när jag ska gå hem.
Anta inte att jag har lärt mig efter en gång.. ibland är man lättstingslig. Nästa dag bryr man sig inte ett skit. Säg till igen.. och igen och igen.
Och säg till mig om ni vill att jag ska säga till när ni är jobbiga, om ni verkligen vill det på riktigt. Annars får det vara.
Men vet att det ni stör er på säger en hel del om er själva...
När jag kom ut i köket för att äta kvällsmat sa mamma demonstrativ "Mildan finns i kylen, du får ta fram det själv om du vill ha det istället för bregott" (ala födelsedagens "hej ditt rum är stökigt")
Triumferande.. hon gör det mycket, triumferar varje gång någonting jag gör -som är något annat än vad hon tycker att jag borde göra- resulterar i någon naktdel för mig.. i det här fallet att jag var tvungen att hämta smöret själv (eller att jag inte kunde få mina paket i sängen)
"Vad var det jag sa" Har aldrig varit ett effektivt sätt att få folk att lära sig sina av sina misstag. Det är inte bara jag som är tjurig nog att bara vilja äta mildan istället för bregotten ännu mer pga det (eller faktiskt strunta i att städa i rummet som jag annars faktiskt tänkt göra) det gäller ganska många. Får man sina åsikter ifrågasatta så är det troligare att man klänger sig fast vid dem mer än att man ändrar sig. De enda man påverkar med att ifrågasätta någons tro eller åsikt är andra runt omkring, de som inte redan bildat sig en uppfattning.. iaf ingen medveten uppfattning.
Visst är jag nog tjurigare än många när det kommer till sånt där.. Det finns tillfällen då jag har legat i sängen på morgonen och precis bestämt mig för att gå upp, och då har mamma kommit och sagt åt mig att gå upp och därför har jag legat kvar en kvart till. Jag är inte stolt över det.. men jag är iaf medveten om att jag håller på så nu för tiden kan jag avvärja såna impulser för det mesta. (Det är också delvis anledning till att jag tycker det är jobbigt att bli väntad på om de som väntar tjatar och gnäller.. lite i varje fall) Jag blir helt enkelt sjukt irriterad när jag känner att folk försöker styra mig. Jag är väldigt keen on att det ska vara jag som väljer själv och ingen annan..
men det går lite långt... Jag är brutalaste offret för omvänd psykologi! Om bara någon skulle göra det bra... eller seriöst kanske först och främst.
Nu har jag klippt naglarna! xD Mäktig känsla! Tack Jens och God Jul ^^
Puss å knull allihopa ^^ Det var ett tag sen :D
Måste säga att jag e hedrad att min blogg e länkad här på din blogg ^^
Sen måste jag säga att jag lyssnade på en väldigt passande låt när jag läste detta inlägg. De e en låt med Daniel Adams-Ray och där sjunger han "Du är bäst nu men du var bättre förr, våra brister gör oss till människor" Det tycker jag säger mycket. alla har brister och saker man stör sej på, och det är kanske det som bidrar till att man faktiskt gillar varandra ännu mer på något sätt. Vem vill egentligen ha de perfekta vännerna. Hur dålig skulle man inte själv framstå då. Man måste ju få kunna begå misstag och vara jobbig ibland. Men så länge folk vill vara med en måste dem ju gilla än över lag, och det är det viktigaste tycker jag :) att man är en bra människa överlag ;)
Jag tycker du är bra som du är ^^ Jag kommer inte på något specifikt jag stör mig på med dig bara sådär "on the top of my head" and whatnot...
Jag gillar hur du har världens wall of text i det här inlägget och sedan kommer fram till att folk som stör sig på saker man inte tänker på inte är värda att vara med ändå :P
Men jag känner igen känslan. Undrar väldigt ofta om det är något med mig som folk stör sig på som jag inte vet om. Jag antar att jag är en besserwisser ibland och att jag kanske tror att det jag säger är mer intresant än vad det är. Men folk som tycker det har antagligen bara dålig smak om vad som är intresant eller inte, Ha Ha! Jag känner inte själv att jag "gör mig viktig" och så, jag mest bara säger saker jag kommer att tänka på, men jag kan föreställa mig att folk ändå skulle kunna tycka det om mig. <.<
Men jag är iallafall också intreserad av vad folk stör sig på om mig :P
Becka: Var hedrad! XD Det är ballt som fan :P
Och yeah.. visst är det ibland så att man kan gilla någon mer för de där små sakerna som gör dem till ägg ibland (personligen tycker ju jag att det är något riktigt charmmigt över människor som är ägg :P) Jag blir liksom lite stolt över mig själv för att jag inte blir irriterad på riktigt när jag umgås med såna människor xD Jag blir alltid stolt när jag känner att jag har bra tålamod, antar att det är en egenskap jag uppskattar.
Så yeah, man vill inte ha perfekta vänner, men främst vill man nog inte ha vänner som tror att de är perfekta. Det är väl de som han minst överseende med andras flawes..
Vilgot: Haha ^^ vilken tur :)
Wall av text ja.. Jeesus, jag märkte inte hur kolosalt mycket det var när jag skrev det xD
Och bra att du fattade slutklämmen, jag var orolig för att det blev för luddigt för att förstå sig på..
Jag tycker iaf att det du säger är intressant ^^ (det har jag sagt förr) det är trevligt när det blir samtal utanför ramarna "Hej, vad gör du och hur mår du?".. Jag försöker själv att hålla mig undan det men då blir det att jag inte säger någonting alls istället och det är ännu tråkigare :\ På samma sätt som jag försöker få min blogg att vara annat än vad jag har gjort under dagen.. men då blir det lätt inget alls istället.
Jag hade alltid mycket att säga när jag var mindre.. det tog slut. Därför är det oftast jobbigt att umgås med blyga männniskor även om jag egentligen inte stör mig på blyghet i sig.
Förut störde jag mig mycket på folk som tror att de är intressanta. Men det gör jag inte längre, jag är bara faschinerad över det eftersom jag själv inte kan vara sån. (jag låter ibland bli att säga ett skämt för att andra kanske inte kommer tycka att det är roligt. Och sen sitter jag och småskrattar åt det själv xD)
Det nästan enda (enda jag kan komma på) som jag stör mig på riktigt på nu är folk som tycker att de är unika och speciella. Jag gick i en klass i högstadiet där acceptansen för folk som gjorde sin egen grej och var "sig själva" gick så långt att man liksom var tvungen att göra sin egen grej. Man var tvungen att vara alternativ.
Folk som går emot strömmen för själva grejen att gå emot strömmen.. det klarar jag inte riktigt av. Och det jobbigaste med det är att jag själv ofta tas för just en sån människa. Jag är inte fördomsfri, jag skulle själv tro att jag var en sån om jag träffade mig. Ibland kommer jag på mig själv med att vara en sån människa.. iaf lite. När man tycker det är kul att sticka ut, för att bli ihågkommen (varför är det så jävla viktigt -.-). Men det är inget som jag aktivt strävar efter. (Men som vi pratat om någon gång.. att vissa kläder och utseenden hör ihop med vissa personligheter och man kanske undviker kläder och liknande man faktiskt tycker är snygga för att man inte vill bli ihopkopplad med den sortens person, och då väljer man ju hur man vill att folk ska se på en, och om jag då ses som någon som aktivt försöker gå mot strömmen pga mitt utseende så är det ju något jag kan göra något åt, men det gör jag inte)
Så jag blir inte förvånad över att folk tror det, jag tom antar att folk gör det, även fast det verkligen inte är sån jag försöker vara.
Och missförstånd, har jag ju nämt förut.. då vill jag reda ut dem och så blir det att jag häver ur mig en massa undanflykter som bara är menat för att reda ut missförståndet, men som upplevs som undanflykter.. ännu ett missförstånd.. och så håller det på så. bajs bajs ^^
Ny wall av text xD som ramblar in på saker helt off topic.. men fuck that!
